Juni 2019
Stockholms skärgård - möten till lands och sjöss
På Sandhamn träffar vi i början av månaden ett antal seglarvänner - väldigt trevligt.
Biskopsudden på Kungliga Djurgårdedn har inte gästplaser men den vänlige hamnkaptenen ordnade ändå en där vi låg under en vecka. Gångavstånd till vår våning nära Stureplan, förvånade ett antal personer genom att konsekvent sova ombord (när ni har en bekväm våning...???)
Tog vara på tiden i Stockholm bland annat genom att träffa TP-gänget (en herrklubb som sedan ett antal decennier träffas för att spela Trivial Pursuit) på Lidingö, studentutspring vid Viktor Rydberg Gymnasium Odenplan, studentmottagning i den unge mannens föräldrarhem i Näsbypark - allt väldigt positivt!
Vi lämnar Biskopsuddden en solig och varm lördag i mitten av juni.
Vattenvägen ut från centrala Stockholm via bland annat Waxholm, Stegsundet och Lindalssundet en sådan härlig dag - varför börjar man associera till rusningstrafiken på Essingeleden?
I en av skärgårdens alla vackra och skyddade vikar träffar vi seglarvänner med vilka vi genomfört flera seglatser mot nya spännande mål. Bland annat till Kurisches Haff, Frisches Haff, Kaliningrad och Ladoga för ett kvarts sekel sedan (oops...vad man känner sig antikvarisk!!).
Vi får trevliga samtal med ett finskt par med en amerikansk Nordic Tug 37 det vill säga en trawler. Vi med denna typ av båtar är så få i Europa att band lätt knyts.
Från ett lugnt och stilla Arholma går vi över dagen in till Norrtälje för ett nödvändigt veterinärbesök. När vår lilla skeppsvovve Estrella nu ska till Finland måste hon ta en tablett, detta ska noggrannt föras in i hennes pass.
Estrella har den senaste tiden utvecklats till att bli en fullfjädrad knähund i ordets bokstavliga mening. När framför allt Mary satt sig tar det i allmänhet sekunder, sekunder, innan Estrella hoppat upp i knät och krupit ihop.
Vackra, vänliga Åland
Lagom innan ett annalkande oväder går Bess Safari över Ålands ännu så länge lugna hav.
Ett stopp i klassiska Rödhamn där det visar sig att minnesbilden, det är åtta år sedan vi senast var där, över öarnas skydd mot den kommande nordliga styva kulingen inte stämmer, för lågt och öppet.
Via vackra och grunda Embarsundet tar vi oss till Bänö ö. Detta sund har ett minimidjup om 1,8 meter, det vill säga senast vi kunde segla där var med Mistralen Black Bess, minst tjugo år sedan. Både vår Sweden Yachts 370 Bess Safari med sina 2,05 och Najad 511 Bess Safari Too med 2,40 stack för djupt.
Vid Bänö finner vi mycket gott skydd i Kalboviken. Ankrar på tre meters djup, fäller vårt Spade-ankare om 45 kilo med 20 meter 10 mm kätting det vill säga sju gånger djupet. Backar fast det med 1000 rpm och får direkt mycket gott fäste.
Vi är överlag mycket nöjda med Spade. Den närmsta tiden kommer vi ankra i två specifika vikar där vi genom åren haft problem med ankarfästet, lågviskös lera. Det som fungerat bra där är Fortress och i viss mån Bruce. Spännande att få prova Spade.
